Igår eftermiddag flexade jag ut vid tre och körde och hämtade Xanté som var hos sin xtra-familj. Vi körde raka vägen upp till klubben och fick först en uppvärmning--promenad, söta hunden tyckte att det var konstigt att vi gick ifrån klubben och när vi började närma oss tillbaka gjorde hon en tjurrusning och ställde sig på planen. Inte att hon skulle åka någonstans utan att först träna. Sötnos. Annat var det för ett år sedan när hon själv valde att lämna planen.
Det stod en rak sträcka uppställd med en box på slutet. Toppen tänkte jag efter som vi båda är lite ringrostiga. Vilken fart hon hade och så oerhört lyhörd som jag inte riktigt uppfattat innan. Först tränade vi utan bommar helt och hållet. Någonstans i hjärtat var jag rädd även om jag inte behövde.
Vi fokuserade på bakombyte och testade även jakkoturns. Jag vet inte om det blev helt rätt enligt skolboken men hon köpte mitt sätt superbra.
Vi körde även lite slalom, och det märks verkligen att det är hennes favvo-hinder.
Efter det tränade vi lite diskriminering, vilket Xanté aldrig varit riktigt bra på, det märktes att hon fick tänka till både en och två gånger.
Sedan körde jag med bommar oxå, och hon flög högt över och hade lite svårt att bedöma men det är ju inte så konstigt.
När vi sedan gick nervarvningspromenaden, så tittade jag så noga, så noga så att hon använde alla fyra benen när hon gick och stod. Vilket hon givetvis gjorde. Så oerhört skönt.
Lärdom av dagen: lär dig lyssna på dig själv, Anna.
Om vinterträningen fortsätter såhär som idag och om Xanté bygger på sig lite muskler så kanske man vågar anmäla någon tävling till våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar