Agility-läger

Förra helgen hade vi hemma pyssel. Vi körde och fixade virke och Rasmus byggde agilityhinder. Mamma och pappa kom på besök






Denna veckan som gick har verkligen varit ett kaos i mitt liv. Det kom ett besked som verkligen ställde till det en aning. När man hade lugnat sig lite och diskuterat igenom det med mina nära så är jag så oerhört glad att jag har er alla och man får försöka vända det hela till något positivt.Jag avslutade arbetsveckan med en härlig föreläsning av Brita Larsson i Gruppdynamik. Alltid lika spännande!

Fredagen hade jag lagt in om semester och jag packade ihop mina grejer och lastade in grejer och hund i bilen för att dra till Kyrkekvarn norr om Jönköping på agilityläger!
Visst hade jag en del förväntningar men inte som tidigare. Xanté och jag har inte tränat aktivt på nästa två år. Det har verkligen gått upp och ner med henne. Jag såg framemot att lära mig nytt och få lite kritiska ögon på sig, med nya tips och idéer och det fick jag verkligen!
Första eftermiddagen var för Stina Mattsson, årets deltagare från Sverige på Crufts. Jag kände mig OERHÖRT ringrostig och inte alls i fas, och Xanté var taggad. Det var en till synes ganska lätt kombination, men ack vad vi fick ta i och springa. Härligt härligt! Xanté läste det mycket bra, när jag väl satte det jag skulle, Hur svårt kan det var liksom? När vi sedan skulle göra andra gången så fick Xanté lite ont, och vi slutade. Jag var ledsen, besviken och rädd om Xanté. Men på kvällen gick jag igenom henne och hon fick massage och streching. På morgonen efter visade hon inga tecken överhuvudtaget, så det har nog bara varit en liten överansträngning.

På lördagen körde vi ett pass för Veronica Bache och ett pass för Stina.
Veronica drillade oss i att få hunden att ösa när den skulle och bromsa in när det var tajta svängar. Jag körde X på small/medium höjd och det gjorde hon bra. Det var överlag mycket fokus på offensiv agility, våga satsa och springa på, göra det lätt för hunden och hålla sig ur hundens väg.

Andra passet var för Stina igen och fokus denna gången var självständiga hinder och kunna sticka iväg. Lite Jakkosvängar och tyskar. Spännande värre. Stina påpekade flera gånger att jag skulle lita på att Xanté fixar sin uppgift och att jag kan sticka för att ge henne bättre möjligheter och tjäna sekunder och hundradelar.

Lördag kväll var det gemensamma aktivitet med lite tävlingar.

Det blev en tidig morgon på söndagen, för att starta klockan redan klockan åtta.
Då var det ett pass för Veronica som gällde. En riktigt häftig bana som jag redan första gången kände passade oss. Vi fick också en hel del beröm. Det var en passage som jag hade rätt svårt att få till, men det är en sådan som man måste hem och nöta för att få den att sitta i ryggmärgen. Det ser jag framemot.
Xanté var helt slut sista delen av passet och orkade inte läsa av mina signaler riktigt.

När alla var klara med själva passen var det avslutning på tävlingarna med en liten agilitytävling.
Jag hade Xanté med mig så gott som hela vägen, till en sväng, där jag hade svårt att bestämma mig på banvandringen hur jag skulle göra. Jag tänkte att jag skulle satsa och denna gången sket det sig, men fick bara blodad tand.

Veronicas slutord till mig "Det går inte att köra med handbromsen i" satte sig verkligen i skallen på mig. Jag kände mig oerhört taggad inför det som komma skall.

Lägret var verkligen varit över all förväntan, jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så taggad igen. Kyrkekvarn var verkligen ett toppenställe och framför allt med otroligt god mat!

Detta är en av de allra bästa kurserna jag varit på oavsett kategori!